Där Skåpet Stod. 

"Jag har haft möjligheten att under de senaste åren bo i dom tomma röda husen utspridda i Norrland. Genom att jag delvis jobbat på en firma som bygger ladugårdar har vi som en liten grupp snickare/betongare fått uppehälle i dessa öde hus som försöker göra nytta en sista gång."

 De gamla husen gör det möjligt att känna av tidens förmåga att skövla och bryta ner rum, i stillhet. Tapeterna och luften har lyckats bli ett. Detta gjorde att jag ville leka med rummet och människans förmåga att vältra sig i sig själv.

 Idéen om att skildra människans behov av mönster och försöka gestalta ett inre pågående samtal. Titeln hänvisar direkt till nåt som varit och indirekt till nåt som borde vara. Jag vill leka med människans version av sin egen sanning. Dialogen, eller “filtret” som väljer vilken verklighet vi lever i. Tankar om identitet, och om det ens finns identitet. Är människan egentligen bara materia som vrider sig runt sin samtid.

Där det finns en dialog finns det versioner av sanningen. Hur länge tar det innan ett minne egentligen bryts ner och börjar modelleras.

 Informationen som florerar om ideal och att lyckas leva i samklang med den fysiska verkligheten kastas över oss och där hittar jag mitt krig och där odlar jag en identitet. Reproducerande minnen rättfärdigar mönster hos sig själv, oavsett funktion.Det finns en vilja att hela tiden förädla versionen av sig själv vilket leder till en vulgär självbild som jag försöker leka med. 

Formade av tidigare rum söker man direkt mönster att leva efter. 

 /Robert Markström

This project was inspired by the book, “The Poetics of Space” by Gaston Bachelard.

“A house constitutes a body of images that give mankind proofs or illusions of stability. We are constantly re-imagining its reality.”

A phrase that followed me through this project…

My thinking worked around this statement that the walls, floor and ceiling just were an illusion of reality, and this in the end made me want to apply the room on the nature, or the nature on the room. To interpret my “truth” of the room.